kennel Cheenik´s alaskan malamute 


Det närmar sig...

2018-04-26

Inca njuter av att vara själv inne med oss och att ha matte vid sin sida hela tiden. Om matte måste göra något annat så kommer husse in (det är lyx att ha snickeriet på gården) hon lämnas inte ensam en minut, inte för att hon kräver det genom att bli stressad och orolig, utan för att det är så självklart för oss att det ska vara så. Vi vill att hon ska känna att vi finns där för henne hela tiden. Vi myser, pratar, promenerar, kelar, vilar och umgås.
Hon är så lugn och trygg och visar inga tecken på stress, men det är som sagt viktigt att hon känner trygghet inför det hon ska gå igenom och hon vet så väl vad det är som väntar, detta är hennes tredje och sista kull. Inca är grunden till den underbara mentalitet vi har på våra hundar idag. Hon är så otroligt snäll, mjuk och kärleksfull mot precis allt och alla.

Hon har haft bra aptit de senaste dagarna, så valparna har fått gott om näringsrik mat. Det är lite ovanligt för att vara henne, hon brukar vara ganska kinkig med maten till och från och framförallt de senaste dagarna, men magen har vuxit bra och vikten har ökat, så nu börjar det bli riktigt tungt.
Idag har hon själv talat om hur långa promenaderna ska bli. Från några kilometers promenad flera gånger om dagen, har hon nu minskat ner det till en kilometer kanske. Hon stannar, vänder sig om och tittar på mig, precis som hon vill säga... -Nu vänder vi, va? 

Ikväll har magen börjat ändra form några gånger, hon börjar få lite sammandragningar och valparna börjar tryckas lite bakåt. Aptiten har minskat, hon åt en normal frukost i morse men sen har det bara varit lite majsvälling, morötter och pommes frites som passat damen. (Hon älskar morötter och pommes frites)
Hon påverkas inte märkbart av sammandragningarna, så jag gissar att natten blir ganska lugn och att det kanske blir valpar imorgon.
Nu håller vi tummarna att allt gå bra!